Fan vad besviken jag blir.

Alltid handlar det om henne. Jag berättar om lägenheten, hon säger - ska du pendla då eller?
Hon förutsätter att jag fortfarande ska hjälpa henne och att jag ska göra de i år framåt. Kan inte ens vara glad för min skull, utan alltid tracka ner på mig. Precis så känns det. Man blir så ledsen över att hon inte bryr sig, förutom om sig själv. Hon klagar på honom, men hon är nästan värre. Han har inte funnits där på länge, men Hon. Jag orkar verkligen inte med det. Helst vill jag flytta direkt på tisdag när vi hämtat nyckeln. Hämta alla mina grejer och bara sticka. Vill inte vara här mera, den här lägenheten har aldrig varit nått för mig iaf. Fan att hon alltid ska göra mig besviken.